Thorins TrädgårdKlicka här för att komma till startsidan för Thorins Trädgård Om Thorins Trädgårdar Maila mig Dagens bild Kolla på Sara och Theas foton Från ax till limpa Snygga kombinationer Marits favoriter Klicka här för att komma till startsidan

Köp och släng!





























Köpt på mässan
En sådan liten kasse med växter, så stort hål i plånboken!

Resultatet efter mässan blev fyra underbara, söta katsurasticklingar á la 10 kronor styck (varav en som jag fick av damen i montern). Det är en trevlig summa att betala för underbara träd. Och jag har inget emot att vänta på dem.

Dessutom köpte jag en blå Bergsvallmo, en söt liten Tusensköna och lite fröpåsar. (och som om jag inte har tillräckligt många frösådder på gång redan...).

Men mina större inköp handlade om något annat. Dels hade jag gått och suktat efter en Sanguinaria Canadensis 'Multiplex', dels brukar det alltid halka ner en och annan pion i korgen på trädgårdsmässan.

I år motstod jag pionförsäljarna tills jag hittade den enkla anemonliknade pionen 'Chocolate Soldier'. Otroligt snygg. Langade fram 400 kronor direkt och packade ner pionen. Sedan letade jag upp Odlarglädje där Eva hade en Blodört som väntade på mig. 275 kronor för den lilla, lilla växten, vars "kusin", den icke så fyllda, har blivit brutalt misshandlad av mig tidigare och numera inte vågar sticka upp sina blad.

Har jag då skött den nya växten bättre? Jag kan bara säga att jag i min oerhörda iver att behandla den nya välformade 'kusinen' lite bättre har låtit denne stå ute lite då och då, för att sakta vänja sig vid sin nya omgivning innan utplanteringen. Men vad gör jag? Jo, jag glömmer att lyfta in henne igår. Jag riktigt hör henne ropa (likt Sigrid i Beppes godnattstund) "Färdig, jag är färdig nu". Idag när jag kom hem hittade jag henne stående på bordet utomhus. Den lilla ynkliga blomman hade tappat flera kronblad men bladen är fortfarande hoppfulla. Det var nog ingen fara, intalar jag mig.

När jag sedan börjar samla bilderna för att lägga ut på bloggen slår det mig att jag inte har någon bild på pionen. Men... var är pionen? I mitt minne så låg den i en påse i köket. Och nu fanns det inga påsar i köket. Var hamnar påsar om de inte ligger i köket? Jo, i soptunnan.

Ibland är jag så glad över att vi bara har tömning varannan vecka. Annars hade vår chokladsoldat bara fått visa framfötterna en kort stund innan den skulle ha blivit bränd på sopstationen. Mina grannar har däremot fått se mig visa hur fint jag kan söka igenom gamla sopor.

Nu väntar jag bara på att få se hur det går med den lilla försynta fröken från Eskilstuna. Jag tror att jag döper henne till Snövit. Snövita kinder med blodröda läppar. Hoppas att jag inte har givit henne det giftiga äpplet bara... jag har så få prinsar på vita hingstar att tillgå ifall det behövs en livsgivande kyss.

Marit, som lever ett väldigt spännande liv...







24 kommentarer:

  1. Åhh Marit jag höll andan ett kort sekund innan jag fick veta att du letade upp den bland soporna.
    Vilket elände om du inte hittat den.
    Grannen köpte en dillpion när de kom för 800:- varav hennes man körde över den med gräsklipparen så var den väck... han fick aldrig veta vad den kostade. Vissa saker säger man bara inte.
    Detta var en rolig historia och jag förstår att du lever ett spännande liv.
    Ha en skön helg
    Annika

    SvaraRadera
  2. Vilken dramatik i ditt inlägg! Roliga växter du köpt, lycka till med dem och ha en skön helg!

    SvaraRadera
  3. Nämen hej Marit!

    Vad roligt det är att träffa på nya mysiga bloggare! Tack för titten hos mig! Och nu är jag här... Gillar din blogg! Aj, aj, aj..vilken tur att du hittade åt dyrgripen! Sån't där kan man ju bli alldeles matt av när det händer...

    Kommer tillbaka och hälsar på - absolutely!
    Ha' det gott!
    /Charlotte

    SvaraRadera
  4. Det var med spända steg jag gick ner till soptunnan kan jag säga... ibland kan man acceptera att vissa saker försvinner men något som man verkligen vill ha, en underbar pion. Nej. Det hade verkligen satt spår om den hade försvunnit på ett så slarvigt sätt.

    Nu får jag bara hoppas på att "Snövit" har klarat den tuffa starten. Svårt att bedöma då den sorten tydligen har som (o)vana att vid tillfälle släppa garnityren och krypa under jord.

    Marit

    SvaraRadera
  5. Usch vilken rysare....tur det gick bra ;) och hoppas det går likaledes i fortsättningen.
    Ha en skön helg ;)

    SvaraRadera
  6. Ojojoj, där fick jag nästan ont i magen ett tag. Men du ska veta att du inte är den enda som stått på huvudet i soptunnan för att leta upp sånt som inte borde vara där... ;)
    Ha en skön helg!
    /Helen

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. Hej...hoppsan det tänkte bli riktigt smutsig historia det där :) du hade visst tur i oturen...
    En mycket söt Tusensköna må jag säga!!!
    Hur är det...vill du ha vallmofrön av mig? Skick ett mail med din adress, så får du på posten :)

    SvaraRadera
  9. .... men, betänk - vad vackert det skulle ha blommat på soptippen!!!! Dock måste jag ju tillägga, vilken tur att du hittade den - och ändå mera tur att du inte slängde den i GRANNENS soptunna!!!
    Ha det gott!
    /Ruben

    SvaraRadera
  10. Oj, ibland går det fort. bra att det ordnade sig. Din pion ser härlig ut! Jag håller tummarna!
    Karin

    SvaraRadera
  11. Vilken tur att du hittade igen pionen - en sådan skönhet!! ...och att blodörten verkar klara sig. =)

    SvaraRadera
  12. Åh så skönt att du inte har sopsug som jag har.
    Pionen kommer säkert att växa av tacksamhet för att ha sluppit sluta i förtid på soptippen
    Så söta små katsuror.
    Kramar:)

    SvaraRadera
  13. Oj..oj..så det kan gå.
    Det är så skönt att höra när folk berättar att de köpt en växt som de länge gått och önskat sig. Att man faktiskt kan unna sig en dyr växt, trots att man vet att det inte finns några garantier för att den ska växa och frodas...eller undkomma en sväng ner i soporna.
    Jag gav bort en rätt vanlig julros en gång. Motagaren tackade med orden - ohh tack jag har alltid önskat mig en julros!!! Varför köper man då inte en?????? Att gå omkring men en stark önskan av ett objekt till kostnad av ca 100 kr???? Då kan man verkligen säga att det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte älskat alls. Så om den åkt i soporna så har du iallefall förmågan att unna dig själv det du önskat.
    Ha en härlig helg
    Carina

    SvaraRadera
  14. Härlig vardagsdramatik:-)

    Ha en skön trädgårdssöndag:-) Jag tror solen kommer fram en stund imorrn!

    SvaraRadera
  15. Tänk att även en trädgårdsblogg kan innehålla så mycket spänning och dramatik! Underbar bild på tusenskönan, nu känns det att sommaren inte är så långt borta! Ha det gott!
    Jenny

    SvaraRadera
  16. Alldeles för spännande läsning sent på kvällskvisten. Puh. Värre än en deckare. Jag hoppas allt går väl

    SvaraRadera
  17. Vilken panik om den hade hunnit försvinna iväg med sopbilen! Både för pengarnas och för själva pionens skull. De är ju riktiga favvisar, pionerna.
    Ha det gott. Kram!

    SvaraRadera
  18. Vilka näpna små katsuror, helt bedårande. Vilken tur att du hann rädda nyförvärvet från ett alltför tidigt slut på sopstationen! Inget öde för en pion:)

    Ha en fin söndag

    Rebecca

    SvaraRadera
  19. Hej Marit,
    för det mesta sår jag blandade färger på luktärter, för så är jag van att det ska vara. Men ibland har jag sått namnsorter. Dina lila låter spännande.
    Karin

    SvaraRadera
  20. Hej Marit!
    Pioner i soptunnan, det kunde lika gärna varit jag... Här hittar jag ofta teskedar i komposten. Tur att de är rostfria! Ibland går livet helt enkelt lite för fort. Tur att du hittade din dyrgrip - en tesked kan man ju leva utan, men en pion, det vete katten...

    SvaraRadera
  21. Miss Sophie19 april, 2010

    ÅNGEST! Att nästan förlora ngt så dyrbart! Då hade du tur ändå - inte som en historia jag hörde helgen där en trädgårdsivrig råkade klippa av en uppstammad pion i rensningen med den vassa sekatören - när jag frågade om den var påympad i hopp om att det fanns ett lyckligt slut - en räddning - men, det var den...:( har tänkt på det lilla pionträdet ända sen dess.
    Sofie Thorin

    SvaraRadera
  22. Fina inköp - förstår att du inte kunde motstå. Kul smmanfattning av mässan i inlägget under också. Jag behöver låna alla bloggares blickar, jag som inte så lätt kan ta mig dit. Ha det gott!

    SvaraRadera
  23. Åhhh, vad du skriver vackert och levande! Jag riktigt ser det hela för mig.Den lilla smäktande Blodörten som ropar på hjälp och Chokladpionen som säkert också låg i tunnan och ropade.Tur att du hittade henne igen.Såå tråkigt om du hade blivit av med henne.Det är så roligt att plantera nya sorter och få se hur de växer upp och ter sig i ens egen omgivning.Lycka till med dessa sötnosar och tack för en härlig historia.
    /Karin

    SvaraRadera
  24. Trist att vi missade dig på mässan, men vilka härliga fynd du gjort. Pionen verkar onekligen vara något att längta efter. Multiplex har jag lyckats bättre med än den enkla blodörten, så jag hoppas det går bra för din lilla planta. Katsura-sticklingarna missade jag - blir nästan lite avundsjuk, men bara lite! Grattis till fyndet i alla fall,
    Eva

    SvaraRadera

Genvägar