
Invandrade herr Juglans från Manchuriet
Han ser inte mycket ut för världen ännu, herr Juglans. Men stammen har karaktär och knopparna antyder att det finns potential att markera revir i trädgården. Han markerar dock med garvsyra vilket inte är så gynnsamt för grannarna som vill växa i närheten. Jag tror dock att vi placerat herr Stenström och herr Juglans precis på lagom avstånd från varandra, så att vi undviker konflikter.
Tanken är att vi ska kunna sitta under hans trygga grenar och njuta av att valnötterna faller ner i huvudet på oss. Men när vi fick trädet visade sig att det var ganska kort. Så kort att våra vänner som beställt en mindre variant trodde att vårt träd var deras. (Vi beställde tillsammans och deras korta träd hade gömt sig bland alla häckplantorna som levererades vid samma tillfälle, se bild nedan)
Nu har vi gjort en liten upphöjning för att snabbare kunna sitta under herr Juglans grenar men det känns nästan onödigt eftersom han kommer att bli galet stor till slut.
Han bifogade en liten kravlista, som den diva han redan är, och krävde mullrik och lucker jord. Inte nog med det, han är även en törstig typ. Skulle kunna tro att Rolf som älskar jästa plommon skulle kunna hitta sin själsfrände i herr Juglans.
Och för att verkligen inte hamna i samma sits som våra grannar som fått 90 procent av sina träd förstörda av rådjursbocken Rune har vi gjort en skitful inhägnad för vår nyinflyttade inneboende.
/Marit, rådjursmotståndare...


