Köpt på mässan
En sådan liten kasse med växter, så stort hål i plånboken!
Resultatet efter mässan blev fyra underbara, söta katsurasticklingar á la 10 kronor styck (varav en som jag fick av damen i montern). Det är en trevlig summa att betala för underbara träd. Och jag har inget emot att vänta på dem.
Dessutom köpte jag en blå Bergsvallmo, en söt liten Tusensköna och lite fröpåsar. (och som om jag inte har tillräckligt många frösådder på gång redan...).
Men mina större inköp handlade om något annat. Dels hade jag gått och suktat efter en Sanguinaria Canadensis 'Multiplex', dels brukar det alltid halka ner en och annan pion i korgen på trädgårdsmässan.
I år motstod jag pionförsäljarna tills jag hittade den enkla anemonliknade pionen 'Chocolate Soldier'. Otroligt snygg. Langade fram 400 kronor direkt och packade ner pionen. Sedan letade jag upp Odlarglädje där Eva hade en Blodört som väntade på mig. 275 kronor för den lilla, lilla växten, vars "kusin", den icke så fyllda, har blivit brutalt misshandlad av mig tidigare och numera inte vågar sticka upp sina blad.
Har jag då skött den nya växten bättre? Jag kan bara säga att jag i min oerhörda iver att behandla den nya välformade 'kusinen' lite bättre har låtit denne stå ute lite då och då, för att sakta vänja sig vid sin nya omgivning innan utplanteringen. Men vad gör jag? Jo, jag glömmer att lyfta in henne igår. Jag riktigt hör henne ropa (likt Sigrid i Beppes godnattstund) "Färdig, jag är färdig nu". Idag när jag kom hem hittade jag henne stående på bordet utomhus. Den lilla ynkliga blomman hade tappat flera kronblad men bladen är fortfarande hoppfulla. Det var nog ingen fara, intalar jag mig.
När jag sedan börjar samla bilderna för att lägga ut på bloggen slår det mig att jag inte har någon bild på pionen. Men... var är pionen? I mitt minne så låg den i en påse i köket. Och nu fanns det inga påsar i köket. Var hamnar påsar om de inte ligger i köket? Jo, i soptunnan.
Ibland är jag så glad över att vi bara har tömning varannan vecka. Annars hade vår chokladsoldat bara fått visa framfötterna en kort stund innan den skulle ha blivit bränd på sopstationen. Mina grannar har däremot fått se mig visa hur fint jag kan söka igenom gamla sopor.
Nu väntar jag bara på att få se hur det går med den lilla försynta fröken från Eskilstuna. Jag tror att jag döper henne till Snövit. Snövita kinder med blodröda läppar. Hoppas att jag inte har givit henne det giftiga äpplet bara... jag har så få prinsar på vita hingstar att tillgå ifall det behövs en livsgivande kyss.
Marit, som lever ett väldigt spännande liv...
.JPG)
